When Life Gives You Melons

Hej kära vänner! 

 

Äntligen är disken ren, lägenheten städat, teet upphällt i min tekopp, tvätten i tvättmaskinen, håret nyduschat och myskläderna är på - Med andra ord, jag är redo att blogga! 

 

Det har hänt så mycket sedan sist, även om det bara har gått en dryg vecka, så jag vet knappt var jag ska börja. Kronologisk ordning verkar dock logiskt, så jag börjar med att berätta om vår väldigt intensiva, men fantastiska, söndag förra helgen. 

 

Varje år anordnad Peking University en supersatsig 国际文化节 (hur översätter jag det?)... Just det! Internationell kulturfestival!! Utanför Beidas stora teater finns en stooooor tom yta (tänk Plattan) där det sattes upp en megastor scen och kring scenen stod bås som representerade each country. Jag och Anna steg upp runt 6-tiden i söndags morse, åt frukost, satte på oss våra folkdräkter och drog iväg till skolan för att börja förbereda vårt svenska bås. Båsen pyntas enligt olika teman varje år och i år handlade om The Global Dream och Working Together for a Better Future eller något i den stilen. Jämställdhet ploppade upp i våra hjärnor och smackade därför upp en fet bild på Reinfeldt med dammsugaren i högsta hugg på en av väggarna i båset. 

 

Det var kallt och stressigt när vi först började jobba på morgonen, men under dagens gång blev allt bara bättre och bättre. Solen började skina, människor började rulla in, kineserna älskade pepparkakorna vi bjöd på, och det bästa: vårt bås hade i år utsikt mot scenen så vi kunde se när koreanerna uppträdde med Gangnam Style - Dagen var en succé! Även jag och Anna lyckades ta oss upp på scenen och uppträdde med "Uti vår hage" och ett svenskt medley som vi två snickrade ihop härom veckan, vilket var väldigt kul. Dagen i ära hade jag 3 goa svenskar på besök, Jonathan, Hanna och Max, som kom för att kika på vårt framträdande. 

 

När festivalen avslutades runt fyratiden fylldes scenen med elever som glatt vevade med sina flaggor samtidigt som de dansade till Gangnam style som, såklart, spelades på högsta volym. Jag stod borta vid det svenska båset och önskade att även jag var på scenen, men nöjde mig med att kolla på hur kul dom andra hade det genom min kameralins. Bryggan i låten kommer och flaggorna vevar nu mer än aldrig förr, folk sjunger med och gör sig redo för refrängen som till slut kommer och alla blir som galna; hoppar, sjunger, skriker, dansar, men mitt i all extas slutar alla plötsligt veva, musiken stängs av och allt blir tyst. "Vad tusan?" tänkte jag. "Hur kan dom stänga av musiken när vi precis kom till låtens bästa del?!" Jag rör mig närmre scenen och upptäcker till min förvåning att det inte finns någon scen -  hela kalaset brakade sönder! 

 

Eleverna som alldeles nyss jublat på scenen försökte nu kravla sig ut ur kaoset. Det var helt sjukt! Jag rörde mig ännu närmre scenen och ringde oroligt mina kompisar som varit uppe och dansat för att se att alla var okej. Det var dom, men mitt på scenen låg en avsimmad tjej som blev förd till sjukhuset. Lite senare samma kväll pratade jag med en av hennes kompisar som glatt kunde meddela att inget var brutet och att allt var lugnt. PHU! Kort och gott; En fantastisk dag med ett kaotiskt avslut som lyckligtvis slutade bra. 

 

När alla elever klättrat ut från scenen och tjejen var förd till sjukhus var det dags att packa ihop för dagen, och för mig och Anna var det dags att bege oss till dagens nästa event, nämligen idoltävlingen. Förra året var vi, som ni kanske redan vet, med i en idoltävling som skolan arrangerade och lyckades med hjälp av Erato och våra green bean paste-lådor ta hem första pris. Therefore blev vi erbjudna att vara domare i årets tävling samt uppträda med ett nytt lådnummer, och vi tackade självfallet ja! Vi gjorde vår soundcheck så fort vi kunde, såg till att bordet, stolarna och våra gröna lådor var på plats, och begav oss sedan iväg till Paradiso för varsinn extremt välförkänt kaffe. 

 

Det var väldigt kul att, för omväxlings skull, sitta i domarstolen och inte vara uppe på scenen och framträda (även om det spratt som tusan i benen när vi fick höra deltagarna sjunga. Vi ville ju också upp!). Det var också riktigt lärorikt, vi såg liksom allt på ett helt annat sätt och började tänka på deltagarnas utrstrålning, känsla, självkänsla, hållning, just to mention a few things, vilket gjorde att både jag och Anna blev mer medvetna om vad vi själva måste jobba på inför framtida framträdanden. Våra svenska besökare var så gulliga och kom och lyssnade på vårt nummer, men eftersom hela tävlingen hölls på kinesiska så tror jag inte att det var sådär superkul. Det är i alla fall Jonathan som är ansvarig för den tjusiga filmen av vårt framträdande som ligger på youku.com (http://v.youku.com/v_show/id_XNDY5ODgzMDA0.html), så det tackar vi för. 

 

Kvalitén på deltagarnas framträdanden i årets tävling var väldigt varierad måste jag säga. Vi såg allt från blyga tjejer som sprang av scenen innan låten ens var slut till en Gangnam kille som sprang av scenen för en helt annan anledning, nämligen för att flirta med publiken. Det funkade och han utsågs till årets vinnare av PKU idol. 

 

När den extremt långa tävlingen var över fotades och firades det uppe på scenen (en scen som faktiskt höll hela kvällen). Det var så kul att prata med alla efteråt, framför allt med våra gamla vänner från förra året. Två av mina klasskompisar kom och lyssnade också, Youli och Yuka, världens sötaste japanskor som jag är ganska säker på att jag har berättat om tidigare. Efter tävlingen sprang dom fram till mig och skrek "Ellen vi älskar dig!". Man kan inte annat än älska dom. 

 

Efter en extremt händelserik dag satte sig två glada men otroligt trötta tjejer i en taxi och begav sig hem till sitt älskade DongZhimen och sov bättre än aldrig förr. 

 

Nu blev det här ett väldigt långt inlägg, det blir lätt så när jag inte skriver på länge (och när jag egentligen har andra viktigare saker att göra, typ som att plugga). Nu vet ni i alla fall hur kaotisk en söndag kan vara i Peking! 

 

Also, jag vill gärna dela med mig av lite bilder från festivalen, men tekniken verkar inte vara på min sida idag så det får bli en annan gång. 

 

Until then, ta hand om er! 

 

Ellen