Det är november

1kommentarer

...och snön ligger stilla på biltaken utanför vårt hus. Stilla är väl kanske att ta i, under det senaste dygnet har en mindre trevlig storm dragit över Peking och träd ligger nu lite var som helst på gatorna. Tänka sig att det blev kallt så fort. För exakt en vecka sedan sprang jag omkring på Beidas kulturfestival iklädd enbart min folkdräkt och njöt av höstvärmen. Downhill from there, säger jag bara... I Kina har dom ett sjukt system, staten bestämmer ett datum då värmen sätts på i alla hus, vilket vanligtvis är i mitten av november. Detta innebär att jag och Anna den senaste veckan har behövt klä på oss dubbla lager av både tröjor och byxor samt dragit fram mössa, vantar och halsduk och kurat ihop oss under filtar i myssoffan. Vi är väldigt tacksamma att kinesiska staten bestämde sig för att sätta på värmen några dagar tidigare i år, annars hade vi frusit ihjäl under nattens storm. 
 
Den här helgen har varit så fantastiskt lugn och skön, jag tror att vi båda behövde lite rehabilitering från förra helgens hektiska aktiviteter. I fredags efter skolan åkte jag och en kompis till Beijing Zoo, som jag faktiskt aldrig har besökt tidigare, vilket var både kul och sorgligt. Vissa av djuren hade det rätt okej med grönska och stor yta att springa och leka på, medan andra inte hade det lika bra. Efter att sett giraffer springa fritt med sina familjer på en stor savann i Tanzania var det fruktansvärt att se dom lunka fram i en liten inhängnad hage i ett förorenat Peking. 
 
Pandorna var i alla fall sjukt gulliga. Två av dom låg och sov och två var näst intill begravda i varsinn hög av bambublad och försökte äta sig ut. Efter zoo-äventyret åkte jag hem till min älskade roommate, vi åt god hämtmat från vårt favvoställe nere på gatan med alla mat- och fruktstånd och sen såg vi ett otroligt blodigt avsnitt av Game of Thrones. Efter det blodiga avsnittet unnade vi oss ett väldigt oblodigt avsnitt av Mad Men och till det varsinn kopp varm choklad. Friday night well spent! 
 
Igår, lördag, tog vi oss en tripp till den svenska ambassaden, även kallad IKEA. Eftersom vintern har kommit var det dags att köpa ett duntäcke till stackars Anna, som fram tills nu har sovit med 4 filtar på sig varje natt. Vi utökade även vår ljussamling och käkade en god köttbullelunch med mandelkaka till efterrätt innan vi begav oss till himmelriket - shoppen vid utgången! We went crazy på köttbullar, lussebullar, lingonsaft, flädersaft, krusbärssylt, snaps och kanelbullar. MUMS! 
 
Efter vi hade packat upp och packat in våra nyinköpta varor tog jag mig en sväng till Sanlitun för att unna mig lite pedikyr och manikyr. Jag kände mig väldigt fräsch och ren när jag klev ut från salongen, men möttes av en unpleasent surprise när jag gick utanför marknadens dörrar. Regn. Damn it. Så fort den första regndroppen faller från himlen i Peking finns det inte en enda ledig taxi i stan. Jag började gå mot busshållplatsen men upptäckte att det inte fanns en chans att jag skulle få plats på den trånga bussen som körde förbi. Med paraplyt i högsta hugg och halsduken uppdragen över huvudet började jag min långa vandring hem till DongZhimen. Efter ungefär 10 minuter i den kalla blåsten var mina tights genomblöta och mina nyfixade fötter badade redan i det kalla vattnet i mina skor. Värd pedikyr, liksom. Efter 35 minuter kände jag inte längre mina tår eller fingrar, men lyckades envist få upp min mobil ur handväskan och ringde Anna. "Anna!!! Jag dör nu! Det är kallt, och det är blött, men jag tror jag ser ljuset, jag tror jag ser Raffle City! Jag är hemma om 15 minuter!". När jag kom hem stod maten redan på spisen och flickan hade lagt ut en handduk på golvet i hallen som jag fick stå på. Jag kramade ur vattnet ur mina tights, strumpor och klänning innan jag hängde upp dom på tork och drog sedan på mig torra, varma kläder. Maten var varm och god, och Mad Men avtsnittet vi såg gjorde mig rätt varm det med. 
 
Anna gick upp tidigt i morse och började plugga, flitig den där tjejen, och runt 11-tiden drog hon iväg till Wudaokou där hon mötte Polly för en study session. Jag vägrade dock lämna hemmet innan det slutat regna. När vädret hade lugnat ner sig åkte jag till Dawanglu station där jag mötte Anna, Jonathan, Max och Hanna för en riktigt mysig, typisk svensk, fika. Det var superdupermysigt, och det är synd att dom lämnar Peking så snart. Eftersom stackars Jonathan åkte på en fruktansvärd matförgiftning och fick spendera två dagar med dropp och äcklig mat på sjukhus har vi inte kunnat umgås så mycket. Buhu! Men vi är väldigt glada att han lever och att han har återfått sin solbrända färg i ansiktet. 
 
Den här söndagskvällen fortsätter i helgens anda, väldigt lugn, många koppar te och varm choklad. Kanske får man till och med unna sig en kanelbulle... 
 
Puss och kram, ha en fantastisk söndag! 

Peking-Ellen

1 kommentarer

Mamma Lena

06 Nov 2012 13:53

Så roligt att läsa om era små och stora äventyr! Håll fötterna varma och huvudet kallt....eller ha torrt på fötterna kanske passar bättre....:-) KRAMAR!

Kommentera

Publiceras ej