When Life Gives You Melons

Och vi mår som vi förtjänar. Let's just say att gårdagen var spännande, jag lyckades till exempel låsa min stackars roommate ute som fick gå och sova på annan ort (Don't worry, det var inte hos the guy with the white van). Vår dörr är inte så smart, you see. Om man har låst dörren från insidan kan man inte öppna från utsidan och vice versa. När jag kom hem, tidigare än Anna, och skulle gå och lägga mig låste jag dörren bakom mig av ren vana (Jag har haft alldeles för många erfarenheter där jag har gått och lagt mig utan att låsa dörren och av någon anledning har läskiga, kinesiska män tagit sig in i rummet). När Anna kom hem någon timme senare så upptäckte hon att jag hade låst och hon kunde inte komma in. Trots bankande och plingande på klockan vaknade inte lilla Ellen. Som tur var är Sam, vår engelska kompis, vääääärldens snällaste och finaste, så han tog hand om stackars utelåste Anna. Usch vad mitt samvete inte mådde bra i morse, och bättre blev det inte när Anna sen väl kom hem och vi inte lyckades öppna dörren. Hon stog på utsidan och jag på insidan och vi vred och vände, bankade och vred lite till på nyckeln i låset. Efter ca 10 minuters frustration fick vi upp dörren och Anna fick äntligen komma hem. Gårdagens missöde. 

 

Idag har vi hängt i vår soffa, the place to be, med ett stort duntäcke, choklad från Sverige, te, coca cola och MAD MEN! Har ni inte sett serien så rekomenderar jag den STARKT! Vi unnade oss 3 avsnitt och är nu klara med säsong 1, nu gör oss precis redo för första avsnittet på säsong 2. Spännande!

 

 

BY THE WAY!!! Glädjerus!!! Min nya vän har kommit. "Det största som har hänt iPhone, sedan iPhone"

 

 

/En trött Ellen