Sleeping beauty, true story

0kommentarer

I torsdags hade jag, Anna och Jelena en kvällslektion tillsammans. Lektionen, som är en förberedande kurs inför HSK (kinesiskaprov motsvarande högskoleprovet), började bra. Jag var jättepigg och energisk, trots att klockan redan var strax efter 17. Anna, däremot, verkade inte vara lite exalterad . Jag satt och lyssnade på läraren som stod och babblade och vände mig till höger för att ge någon menande blick till Anna, men hon var i en helt annan värld och föll nästan av stolen innan jag väckte henne med ett ryck i armen. Det var svårt att hålla skrattet inne, men jag lyckades. Nästan i alla fall. Efter halva lektionen hade gått gick vi ut på rast och tog lite luft (den lilla luft som finns i Peking) och rörde lite på oss. Jag berättade glatt för våra klasskompisar hur Anna var SÅ nära på att trilla av stolen när hon somnade i klassrummet – hysteriskt roligt! Anna var inte lika glad som jag var.

Vi går tillbaka in i klassrummet igen och börjar med en hörförståelseövning. Jag börjar känna hur ögonlocken blir lite tunga, så jag lutar huvudet i mina händer och gömmer mig bakom datorskärmen framför mig. ”Det gör väl inget om jag sluter ögonen en liten stund”, tänker Ellen. Jag vaknar hastigt upp och det rycker i båda armarna. Jag förstod ingenting, vände mig om till Anna igen och sa förvånat: Anna, jag tror jag också somnade. Hon log och såg mycket, mycket nöjd ut.

När lektionen var slut tyckte vi att vi förtjänade en fin middag, vi hade ju genomlidit en 2 timmars kvällslektion, så satte oss i en taxi som tog oss till Wudaokou. Vi gick till en liten japansk restaurang som Jelena rekommenderade. Stället var fullt, så vi fick sitta och vänta. Och vi väntade, och väntade. ÄNTLIGEN blev vårt bord ledigt och vi gick och satte oss. At this point hade vi redan bläddrat igenom menyn fram och tillbaka flera gånger, så vi beställde på en gång. ”Något annat?” frågar servitören. ”Nej, det blir bra så, tack”. Anna, Jelena och jag log mot varandra och var så glada att vi snart skulle få mat. I samma sekund blir allt svart. ”Are you f* kidding me?!”

Servitörerna sprang runt till alla borden och försöka hålla oss lugna. Tack och lov kom strömmen tillbaka, och vi fick vår efterlängtade mat. Det blev till slut en mycket trevlig kväll, men lite vardagsaction får man räkna med.

 

Ha en bra helg! :)

Ellen

Kommentera

Publiceras ej